Död linje

Tjohej imorgon är det deadline på den digitala berättelsen, bloggskrivande och allt som kan göra att man får ett bra betyg i kursen Visuell kommunikation. Genast känner man sig lite pressad. Har jag fått med allt? Har jag skrivit allt? Har jag tänkt rätt? Är min film bra? Men det är bara att andas och försöka göra bättre nästa gång om det skulle vara så.
Jag hade en relativt klar bild av vad jag ville göra redan från första dagen på partnerskolan och därför kom jag av mig lite med fotograferandet och skissandet men jag intervjuade eleverna och pratade med min handledare och försökte få en så bra bild av ämnet jag ville undersöka nämligen två olika sätt att möblera vid redovisning och hur det påverkar elevernas prestationer.
Måndagen gick åt till att köpa material, dricka kaffe och pyssla. Som ni kan läsa ut av föregående inlägg.
Tisdagen ägnades åt att klippa ihop min film. Eftersom iMovie och motsvarande program på Windows datorer inte tillåter sekvenser kortare än 1 sekund utan att man trixar med varje bild så valde jag att göra den i Windows Live movie maker. En ligthversion av moviemaker (iMovie). Inte världens bästa program då det är lite för simpelt. Man kan till exempel inte lägga två ljudspår på varann och när man drar in och släpper ett nyll ljud hamnar det aldrig där man tänkt sig. Men det funkade för ändamålet i alla fall och jag är nöjd.
Har varit så himla sugen att lägga ut det och visa upp så som en katt visar upp sitt byte men jag har snällt fått hållas. Man vet ju aldrig..
Lite behind the scenes finns på min blogg.

Lite sorgset är det att den här kursen är till ända. Det har varit kul med all media inblandning och bloggandet är ju en kalasbra form att ha i undervisningen. det kollektiva lärandet, pressen att göra något som andra ska se/läsa triggar i alla fall mig till att lägga i en växel till. Jag kan tycka att det varit lite vagt med vad vi ska lägga upp på bloggen. Det hade varit bra med lite fler uppgifter eller uppmaningar att lägga upp det vi skapat på iMovie/video/foto/photoshop lektionerna. Men det kanske bara är jag som mår bra av den bekräftelsen att någon sett vad jag gjort en hel lektion annars känns det lite ogjort.
Spännande att uppdatera sig på vad klasskamraterna sysslat med och hur de tolkat uppgifter.
Lite prestationsågestframkallande när många skriver så himla bra..
Jag hoppas på att vi kan få fortsätta arbeta i bloggform i någon annan kurs.
Så Fröken Sofia kan få leva kvar.


Puss!