Det dära sammanfattande inlägget.

OJ. Vart ska man börja någonstans?

Under mina 5 veckor på VFU har jag gått lite från klarhet till klarhet. Kan låta extremt kaxigt men med tanke på att jag inte alls var i närheten av någon klarhet alls på det hela läsår som nästan sprungit förbi så kanske det bara var på tiden.

Jag var hur nervös som helst dagarna innan vi skulle ut och ville helst stänga in mig i skrubben och kräkas tills det hela var över. Jag var orolig inför att ha ansvar för 4 st parallellklasser i 8an och vad de skulle tycka om mig och mina lektioner. Sist vi var ute på VFU hade vi jobbat fram ett perspektivupplägg i grupp som kanske inte var det roligaste eleverna gjort (den gången 6or) och det var det sista jag hade i minnet.

Men den här gången lyckades jag! Att min bilduppgift fick kicka igång hela Tema: Stockholm och ta mest plats är ett så gott betyg att jag smäller av. Jag är så glad och stolt över alla snälla ord som peppat och stöttat genom projektet. Eleverna (nåja det finns ju alltid undantag) har gillat det och pysslat på hur fint som helst men som alltid blir det några "nej, har vi inte mer tid?! Jag är inte klar med min..." mot slutet.

Jag har startat lektioner själv och bästa gången var igår då min handledare var tvungen att göra något och komma sen. De satt som tysta små möss och jag har väl aldrig varit med om att alla fin räcker upp handen och talar en och en. Gullungar! Jag kanske fick en seriösare ton av stundens allvar och som enda lärare i rummet. Sen när man är igång är det ju en klar fördel när man jobbar med modellbygge att vara två som kan hjälpa till så där har vi "fuskat" eller vad man ska säga.

Jag känner mig väldigt mycket tryggare i min roll och det kan jag nog tacka alla dessa tjaffsiga elever för. De som hoppar upp på lådhurtsar, åker kickbike i korridoren, slåss med kartongbitar och är allmänt frågvisa och ska sätta en på plats. Tack hörrni! Erfarenheten och munhugget gör det lättare att hantera och tänka hur man bör reagera till nästa gång någon är sugen på bus.

Efter en termin av akademiskchock och en termin med media och känslor att det egentligen är det jag vill syssla med istället har jag efter de här 5 veckorna smått kommit tillbaka till hur jag kände när jag sökte in. Att det är ett himla gutt jobb ändå. Man får vara kreativ, man utmanas på alla möjliga sätt, man får vara social med många åldrar, man håller sig ung i sinnet och pigg (förhoppningsvis) och man hinner med lite annat än att bara pendla till jobbet, jobba, pendla hem, äta och sova. 

Höjdpunkter?
Ja förutom det att min planering togs emot bra från både lärarlag och elever, jag är trygg(are) med rollen och börjar se fördelarna med utbildningen och slutprodukten den leder till så är de absoluta höjdpunkterna tillsammans med eleverna. Jag kan inte låta bli att charmas och tycka om dem så himla mycket. Min sambo hade sett dem ute på stan den där första dagen på tema veckan med mitt häfte i handen. De hade skrivit flitigt och sett glada ut. Jag blev alldeles varm och stolt över dem.

En annan höjdpunkt som kanske kan låta fånig men det är bara för gulligt. Igår under en lektion med 6or så kom det in två tjejer i 8an. De va lite blyga sa att de hört att det var min sista dag och att de ville ge mig något och så räckte de fram en helt perfekt vikt grön origamisvala. Det betydde så himla mycket.

Bottennapp?
Jag har nog inte haft några stora bottennapp. Inte vad jag kan komma på i alla fall. Lite fnulor och bumpar på vägen. Som stress över kopiatorn när vi behövde få ut 115 dubbelkopierade häften. Små konflikter med kepsar, datorer, skateboards med mera där jag inte orkat driva det hela vägen och där med indirekt gått som förlorare. Jag inbillar mig att om man har sina klasser mer än 5 veckor kan man sätta mer regler och respekt. Man kan fixa en keps och möss låda där de får vänta under lektionen till exempel. Nu är vi ju gäster och elever till vår handledare och det kan vara svårt att bryta mönster och möblera om helt.


Slutsatser?
Är att jag vill jobba på en skola som främjar kreativitet och låter barnen utvecklas och vara som de vill. Där lärarlagen funkar och man är vänner. Det låter som en drömskola i en tecknad film, jag vet. Men de finns. Man kan vara med och påverka till det bättre. Jag vill ha en pedagogiskt strukturerad bildsal där eleverna vet var saxen bor och inte frågar varje gång. Där elevernas resultat får ta plats och visas upp och att de jobbar och vet vad en designprocess är. 


Blicka framåt mot din blivande yrkesroll. Var står du idag? Vad vill du sträva mot framöver?
Idag står jag på kanten där jag precis insett att jag inte ska hoppa utan vill stå kvar. Jag är tryggare och starkare och känner att jag nog skulle klara av ett vikariat i rätt ämne om det skulle ges. Inte för att jag för den sakens skull skulle ta det men bara känslan av att jag kan om jag vill. Fick frågan och erbjudande om svenska eller idrott eller engelska om jag hade någon form utav kompetens inom området men avböjde.

Det jag vill sträva mot är att vara den där läraren som får eleverna att längta lite efter bildtimmen. Jag vill stoppa in inspiration och flumm och frihet och kreativitet i eleverna samtidigt som de respekterar sitt konstnärskap och mig att det kommer ut en bra produkt i andra änden. Att de känner att det går att göra vad som helst och inte fastnar i materiala begränsningar utan istället är kreativa nog att hitta på en annan lösning.
Jag vill kunna vara en trygghet och en oas där man får vara som man vill så länge man respekterar varandra.

Vad kan du fortsätta utveckla under höstterminens sammanhängande vfu?
Mig själv. Min roll. Mina erfarenheter och mina lektionsupplägg. Efter att verkligen fått chansen att prova på yrket. Trial and error. Så har jag massor jag vill ta med mig till kommande lektioner. Allt ifrån något så simpelt som att be eleverna skriva namn och klass några gånger extra till betygskriterier och tydlighet i instruktioner.

Tankar kring ämnet?
 Bild is the shit! Seriöst. Eleverna får chans att lägga ifrån sig pluggdelen av hjärnan och utveckla finmotorik, kreativt tänkande och göra något annat. Det är extremt viktigt att de får kunskaper om hur man kan påverkas av reklam och dolda budskap. Hur färger kan påverka våra känslor och varför vissa former känns bättre att hålla i än andra. Utan bild och de andra kreativa ämnena skulle vi inte ens klara oss hälften så bra i livet.

Kollegorna på vfuplatsen?
VFU platsen har varit kanon. Jag kan inte säga ett ont ord om varken personal, ledning eller skolan. Kanske att bildsalen saknar förvaringsutrymme, logik och utställningsmöjlighet. En rejäl upprustning skulle inte sitta helt fel. Kollegorna i det arbetslag jag varit mest i kunde inte varit bättre. De har varit supersnälla och tagit mig på allvar. Inget daltande med förstaårseleven här inte. Men det är bara bra. Någon gång ska man ut i verkligheten och det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Bra fika på lag mötet jag var med på hade de också.

Eleverna?
Oj. Man vill ju bara krama om alla. På skolan jag varit på främjas kultur och kreativitet. Det gör att de där eleverna som annars kunde uppfattas som lite udda accepteras och istället blir premierade. Social status antar jag att det finns. Finns det någon skola det inte finns på? Men den märks inte av på samma sätt och de som "leder ligan" är helt andra mot vad som brukar vara. Är du kick ass på sång och vågar gå i konstiga hattar ja då har du seger vittring. De chicka tjejgängen med fixat yttre och en handväska stor nog att rymma en liten hund är inte så högt upp på stegen so man skulle kunnat tro. För en bildlärare på den skolan är det rätt skönt. Ämnet höjs automatiskt lite och får lov att ta lite mer plats.

Skolan som helhet?
Mitt intryck av partnerskolan är som det kanske framgår väldigt positivt. Det är en bra ledning som lyssnar på personal och elever. De värnar om lärarna och tar tag i problem direkt. De orkar. Visst det kan komma ett litet pust och orkarinte bakom en stängd dörr i lärarrummet men det går över och de kämpar för varenda kotte. Behöver någon en assistent ja då löser man det. Eller försöker i alla fall. Det är bra och fördelar som kommer med en liten skola.

Det blev ett långt inlägg och jag hoppas jag fått med allt jag vill ha sagt utan att upprepa mig allt för mycket.