söndag 22 maj 2011

Diverse insikter och upptäckter.

En både skrämmande och ganska rolig sak jag lagt märke till är elevernas ganska outvecklade syn och seende. Enligt S:t Eriks ögonsjukhus-vanliga frågor och svar är synen färdigutvecklad vid 10 års ålder och eventuella synfel kan ej tränas bort. Men tillåt mig att tvivla..

Jag har upplevt 12 - 15 åringar som frågar efter saxen när den ligger precis brevid. De frågar efter papper och man pekar i riktning mot hyllan två meter bort där de ligger i lådor uppmärkta med storlek och typ. De ställer sig rakt framför och frågar "va? vart då?" och ser inte de ilsket gröna lapparna som ropar HÄR ligger vi.

Är det lättja? Att de inte orkar och redan räknat ut att det helt enkelt är bekvämare för både dem och mig att jag som vet vart allt ligger (trots att de spenderat väldigt mycket mer tid i bildsalen än vad jag gjort) hämtar och ger.


Är det oengagemang? Att de inte orkar lägga på minnet var limstiften bor. Det skulle ju förklara en del varför saker och ting aldrig verkar hamna på sin plats när det är dags att städa.

Är det helt enkelt fullt i huvudet på dem? Pytagoras sats, multipluttifickationsmodeller, stadsskick och mönsterstickning tar upp för mycket plats.

Eller så är det lösenord till internet community konton, vilken stats man har i Battlefield och vilka vapen man låst upp, hur man bygger en jukebox i minecraft och var man lättast finner red stone tar upp både ork och engagemang från alla skolans ämnen. Att de allra helst bara vill hem och syssla med sina intressen eller hänga med kompisar istället för att lära sig nya saker.

För vem av oss lärarkandidater, lärare och vikarier har inte fått frågan "varför ska vi lära oss det här?", "vad är det bra för?" och gett mossiga svar i stil med "för att det är bra och allmännbildade kunskaper att ha med sig vidare i livet". Av en elev fick jag som svar "jag kommer inte jobba med sånt här sen. Allt jag behöver kunna kommer jag lära mig på gymnasiet i alla fall". Suck. Vad svarar man på det liksom? "Gör det bara så jag kan godkänna dig i ämnet.." ?

Är lite trött på att alltid behöva försvara, övertyga och övertala (inte alla elever tack om lov men alltid några i varje klass). Alltid vara skärpt och redo. Tänk om den hjärnkapaciteten fick spenderas på läroplaner, lektionsupplägg och betygskriterier istället.. Lycka.

En annan sak jag sprungit på och vill minnesanteckna här i bloggen är elevbortfall.
Vissa gör inte en knop med vilje och sitter mest av tiden hur mycket man än peppar och försöker. Synd för dem att de slösar sin skolgång, talang och betyg.
Men de som av olika själ (sjukdom, idrottsdagar, brutna fingrar, operation dagsverke osv) missar timmar i ett tidsbegränsat projekt och sen kommer tillbaka sista lektionen och ger sig till känna. Börjar med att aktion-pyssla ihop något att redovisa och gör det så himla bra. De har inte gjort allt för att ens få Godkänt (eller E) men att designtänk och idé på det eleven mirakulöst slängde ihop på 15 min är beundransvärt och fantastiskt.

Vad sätter man för betyg då?

Ja. Här ser ni ett exempel ett elevarbete där eleven istället för att fokusera på ursprungsuppgiften (att bygga en 3D modell av ett torg och förbättra/förändra något för en vald målgrupp) valt att utgå från sina egna fritidsintressen och skapat.. ja ni ser kanske själva. Det återstår att se hur eleven väljer att gå vidare med 3D modellen..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar